Nu flyttar jag min blog till bhujapindasana.wordpress.com så uppdatera bokmärken och följ med dit!

Nu sökte jag på "prestation" i tidigare nämnt ClipArt-galleri och hittade dagens bild där. Om jag presterar tillräckligt mycket så kan jag klättra ända upp till himlen? Tänk, jag som trodde att det var precis tvärtom: Jag som trodde att prestation var en högst världslig sak som inte har så mycket att göra med himmelriken och andra typer av andliga riken eller platser eller tillstånd. Fast bilden kanske snarare ska symbolisera det här med att sikta mot stjärnorna, men då borde man väl valt en kvällsbild (eller en bild tagen i Sverige tidig eftermiddag under vinterhalvåret) där stjärnor faktiskt syntes. Faktiskt så tror jag snarare att det har att göra att man (som i den generella människan/normen) blandar ihop prestation och inre/andlig/mental/själslig utvecklig i den här världen. Tråkigt. Men det var inte det jag tänkte skriva om.

Jag tänkte skriva om att jag har gjort upp en detaljplan över hur jag ska spendera mina dagar fram till den 1 december, och att jag idag har lyckats pricka av den punkt som jag planerat att jag ska ägna mig åt idag och på måndag! Hurra! Prestation på hög nivå alltså. Visserligen ska jag både ha ett (förmodligen väldigt långt) möte med min professor på måndag, samt ta emot ett studiebesök här på labbet, men nu hinner jag göra det utan att känna mig jättestressad. Drar inte mötet ut på tiden mer än ett par timmar (vilket det nästan alltid gör) så kanske jag till och med hinner börja nosa på tisdagspunkten. Det vore väl för underbart!

Nu ska jag ta en fredagsfika med mina vänner på labbet, och sedan ska jag börja packa ihop. Ikväll väntar movie night quiz, d.v.s. skön fredagstradition med Fantastic Four igen, det ska bli så himla roligt tycker jag. Musikquiz är nördarnas fritidsmekka. En av mina handledare sade idag, apropå temat nördar, att han legitimerar slötevetittande med att man annars inte kan tala med "vanliga" människor och då blir betraktad som mer konstig än man egentligen är (eller kanske snarare som man faktiskt är?). Så, nu vet ni varför jag tittar på Stockholm Arlanda och tyckte om Hollywoodfruarna: Jag vill inte vara mer konstig än nödvändigt. Så enkelt är det.

Just nu är jag väldigt nöjd med det mesta. Livet känns roligt och bra, utvecklande och trevligt, saker och ting flyter på och jag simmar med i en behaglig takt. Åh, om det alltid kunde få vara precis så här! Och då är det ändå november, det regnar och är lerigt och mörkt, men jag är ändå tillfreds. En stor del har naturligtvis att göra med att Monsieur kommit hem från Skottland. Även om jag hade en skön tillvaro även under hans frånvaro, så blev det ett så härligt energipåslag i vardagen när han beslutade sig för att vara i Sverige istället för i Skottland. Jag känner att jag har kraft och ork trots höstmörkret. Det känns unikt och jag passar på att njuta av känslan så länge den varar. Gryningslampan hjälper mycket, morgnarna blir uthärdliga på ett annat sätt. Min tidiga dygnsrytm hjälper också mycket. I går kväll gick både Monsieur och jag och lade oss strax efter 22, och gryningslampan började kvittra för oss kvart över sju imorse. Monsieur vaknade dock redan fem i sju, och steg upp. Tjugo minuter senare kom jag efter, och möttes av tända ljus och framdukad frukost. Vardagslyx!

Föreläsningen idag var otroligt trevlig, om jag får säga det själv, och det får jag ju eftersom jag tycker så. Behovsteorierna är så himla himla spännande, och det var verkligen jätteroligt att få höra hur studenterna resonerade och argumenterade kring dem. Så många smarta tankar som kom fram på bara 3 h, jag är grymt imponerad och längtar till nästa behovsföreläsning som jag hoppas att jag får ha i vår. Det finns så fina ClipArt-bilder att ladda hem, och jag har botaniserat i deras gallerier till mina presentationer. Bilden som jag lagt in här är så himla fin tycker jag, den fick i dagens föreläsning illustrera behovet "handlingsfrihet". Det är väldigt kul att föreläsa, och det är verkligen ingen kliché att man lär sig lika mycket av att föreläsa som att lyssna på någon annans föreläsning. Återigen - jag blir så imponerad av hur bra saker folk tänker och formulerar bara sådär, lite i förbifarten när de ställer en fråga på en helt vanlig föreläsning.

Dessutom fick jag massage idag. Min rygg var ovanligt mjuk, ingen nämnvärd stelhet, det gjorde mig glad. Annars är den känd för att vara problematisk med knutar och annat shit, men för en gångs skull verkar den vara lika tillfreds som jag (det kanske hör samman).

Det är novembergrått ute, molnen ligger som en tjock gröt mellan oss och solskenet, om en timme har solen försvunnit för den här dagen. Jag sitter inne i på mitt arbetsrum, med Sigur Rós i lurarna och de första trevande orden i det dokument som ska bli det första utkastet till min första riktiga vetenskapliga artikel. Jag känner mig ännu inte uppgiven, utan inbillar mig att det finns hopp om presterandet de närmaste veckorna.

Sedan Monsieur kom hem började veckodagarna automatiskt kännas lättare att ta sig igenom. En varm famn att sova i om nätterna gör den allra mörkaste novembertillvaron ganska ljus. I helgen hann vi verkligen Se varandra ordentligt, och jag känner mig nu tillräckligt fylld av energi för att kunna ta mig igenom de sista veckorna innan Monsieur och jag får åka till den varma afrikanska solen i Gambia.

Jag har börjat cykla till jobbet igen trots regnet, men det är faktiskt värre att trängas med alla människor än att få några stänk på sig under den kvartslånga cykelturen mellan hemma och labbet. Imorgon har jag en föreläsning, den här terminens enda, som jag är otroligt pepp på. Vi ska tala om psykologiska och sociala behov, så himla spännande är det tycker jag själv. Jag ska brygga en stor termos kaffe, och fylla på en annan med tévatten, och så ska jag bjuda studenterna på fika under ett litet grupparbete vi ska ha. Det finns de på institutionen som sätter upp arga lappar i personalrummet där det står att studenterna absolut inte får ta kaffe, något som aldrig varit ett problem men som ger ganska trista och snikna signaler tycker jag. Nu ska jag göra ett pyttelitet och väldigt pacifistiskt uppror mot detta, hade jag tänkt. Mina studenter är minsann värda en fika!

Nu smattrar regnet mot rutorna, och jag vågar inte ens tänka på hur blöt jag kommer att bli när jag cyklar härifrån om några timmar. Alles gut, alltså.

Så kom jag äntligen iväg till krokin igen igår kväll. Åh vad jag tycker om det, trots att det bara var min andra gång, men jag känner att jag är hooked. Det häftiga är att det händer så mycket under de där två timmarna. Den här gången lyckades jag verkligen att identifiera mina svagheter (främst att få till längden på armarna) och koncentrerade mig hårt på att ändå lyckas dra linjerna så att bilden på mitt papper åtminstone liknande något som kan kallas människa. Totalt fokus i två timmar, det är så oerhört skönt, och man känner sig lite renad efteråt. Som när yogan flyter på så där riktigt bra, och man bara är i positionen och ingen annanstans. Jag tycker fortfarande bäst om de övningar där man har lite längre tid (10-15 min) men de korta (2-3 minuter) är väl egentligen mest lärorika, eftersom man då måste fokusera så totalt på proportionerna och inte kan stirra på detaljer.

Den här gången fick jag med mig Karin och Mathias, jag tror och hoppas att de tyckte om det och vill följa med igen. Kanske nästnästa måndag? Nästa måndag har Neda avskedsmiddag eftersom hon dagen därpå åker till USA och blir borta i 8 månader! Helt galet länge! Jag vill hemskt gärna hälsa på henne, vi får se om jag kan få till det på något sätt.

Idag har jag suttit hemma med mina analyser. Skönt ibland att bara stänga av yttre stimuli i form av trevliga kollegor och roliga fikastunder, och bara grotta ner sig i arbetet. Har väl ungefär hunnit så långt som jag önskat, samt fick ett glädjande resultat precis nu, så jag känner att det är helt okej att kasta in dagens handduk. Det har visat sig att mina deltagare inte följer något särskilt mönster när de uppskattar luktintensiteten på några prover, och det är ju väldigt trevligt eftersom vi vill att proverna ska lukta lika starkt. Det verkar som att vi lyckats med det, så nu är jag trött av alla siffror som snurrar i mitt huvud, men glad. Dags att byta om och bege sig till söder för indisk afton med Nath och Neda och kanske någon mer, man vet aldrig vem/vilka som dyker upp. Det vankas hur som helst yoga och indisk mat, ljuvligt avslut på en lång dag!

Nu, mina kära läsare, vill jag informera er om att jag inte längre längtar till fredag då Monsieur kommer hem. För han kommer inte hem på fredag.

I fredags när jag landat i Edinburgh, och satt tillsammans med Monsieur på den restaurang vi definierar som "vår" där, så överraskade Monsieur mig nämligen med en flygbiljett i hans namn och till samma flight som min igår! Vilken fantastisk sak, jag har varit så otroligt trött på att ha haft honom i Skottland och längtat så våldsamt efter vår vardag. Nu har jag den åter! Sköna härliga vardag, så mycket jag uppskattar den. 

Oberoende Monsieurs oväntade hemkomst så hadejag tänkt jobba hemma tisdag och onsdag den här veckan. Det gör ju inte direkt saken sämre att Monsieur också kommer att sitta i vår lägenhet. Nu kan vi ha intensiva produktiva timmar som vi varvar med en kopp kaffe här och en lunch där. Mer sweet än så blir inte arbetslivet.

Den här dagen har än så länge gått åt att styra upp administrativa saker som behöver styras upp. Nu ska jag göra ett djupdyk ner i min data, och förbereda inför de analyser som måste göras imorgon och på onsdag. Det gäller att bita ihop och lyckas med en sådan där mastodontprestation igen. Ett färdigt manus lockar, så jag är laddad, och fick den lilla extra energipuffen i och med att Monsieur kom hem. Nu hoppar jag, simmar långt långt igenom tunneln av prestation, och kommer förhoppningsvis upp utan att ha drunknat i all data. 3 december har jag en mental deadline. 3½ vecka från nu. Bara att sätta igång, alltså.

06:00 Gryningslampan väcker mig. Jag åker ner till tvättstugan och sätter igång tre maskiner. Några minuter senare är jag tillbaka i sängen och sover igen. Har dock sinnesnärvaro att ta en bild, eftersom det är dags för efit idag.


07:00 Jag går upp, den här gången för gott, och åker ner i tvättstugan för att slänga in tvätten i torktumlarna. Nej, jag varken hänger eller stryker eller manglar.


08:00 Min nuvarande craving är Friggs fantastiska nyponté. Kan dricka hur mycket som helst. Går inte hemifrån om morgnarna utan att ha fått en slurk sådant.


09:00 Har köpt frukost på Löjtnanten, tagit mig till universitetet, ätit frukosten, samt haft snabbmöte med min professor. Nu försöker jag bringa reda i kaos.


10:00 Martin har kommit.
- Smygfotar du mig!?
- Nejdå, jag ville bara illustrera hur för jävla trist det är här.
- Och då fotar du mig!?
Jag tänkte förstås på vädret, det är grått och blött och kallt och regn och helt enkelt väldigt mycket november.


11:00 Fixar med min data. Mer spännande än så här blir det tyvärr inte just nu.


12:00 Om man ska låta bli att ta med sig matlåda så ska man göra det på torsdagar, för då serverar Smedjan vegetarisk ärtsoppa med pannkakor och kanelgrädde till det angenäma priset 55 kr, och då ingår dessutom en mugg gott kaffe. Det blir inte så mycket mer värt än så.


13:00 Dags att gå in i det kemiska analyslabbet.


14:00 Kan ju inte gärna fota min dator med excel-dokumentet igen, så det här är helt enkelt utsikten från mitt skrivbord. Ganska fint ändå.


15:00 Emma och Jum-Jum kommer och hälsar på! Hurra! Emmas hembakade äppelkaka i förgrunden.


16:00 En timme senare är äppelkakan nästan slut. Marge på bilden.


17:00 Efter en hurtig promenad hem, med Emma, Jum-Jum och Martin som sällskap, har det blivit dags att avsluta morgonens duktighet. Dags att vika in tvätt, alltså.


18:00 Ägnar mig åt en av mina favoritsysselsättningar: Hemmayoga.


19:00 En annan favoritsysselsättning är att titta på Stockholm Arlanda (webbtv, tittar nästan aldrig på "vanlig" tv, man blir ju helt jävla galen av reklamen) och äta yoghurt med müsli, nötter och honung. I koppen är det nyponté, såklart.


20:00 Packar inför morgondagen. Träningsväska till vänster, packning inför Skottland till höger. Kommer att resa lättare än lättast med en nästan tom incheckad väska. Ska ta hem lite saker åt Monsieur så han slipper betala övervikt nästa fredag. (Nästa fredag!)


21:00 Diskar, och blir med anledning av det så härligt stolt över mig själv.


22:00 Vad gör man när man är ledig nästkommande dag och inte behöver åka hemifrån förrän strax innan 11? Tar man sovmorgon? Nej nej, man planerar in att stiga upp för att yoga kvart i sju på morgonen. Jag har en skön dygnsrytm nu, där jag går och lägger mig tidigt och går upp tidigt. Läser de sista raderna i Oshos bok om Mod innan jag släcker och tackar för den här dagen. Det fina bokmärket har jag fått av Anne i present, hon säljer sådana i sin shop om du vill ha ett likadant.

Nu flyter dagarna fram på ett behagligt sätt som jag tycker om. Tungheten som anades i helgen lyfte ironiskt nog när arbetsveckan började, trots tidiga morgnar och dagar fyllda av (önskan om) prestation, men jag tycker mig ha fått in ett lunk som jag trivs med. Det är ganska trevligt nu, både presterandet och resten av livet. Monsieur är hemma nästa fredag, flygbiljetten är bokad, och jag åker till Glasgow en sista gång den här helgen. Det känns som en väldigt bra sak att göra, för om jag känner oss rätt så kommer vi inte att besöka Glasgow igen på ett tag. Kanske inte heller Edinburgh. Aberdeen är vi dock fortfarande sugna på, men jag tror att nästa europaresa kommer att gå till Barcelona, med en tur till Cadaqués där Salvador Dalís hem går att besöka.

I institutionens konst- och kulturförenings regi ordnades ikväll en guidad visning av Dalí- och Vezzoli-utställningen på Moderna Museet. Jag har tänkt gå och se den enda sedan jag fick veta att den skulle komma, men inte kommit iväg än. Lyckades locka ner Josefine från Uppsala också, så hon följde med. Vilken fantastisk grej att få se utställningen med en superbra guide! Jag återupptäckte Dalí lite. Minns första gången jag såg Willhelm Tells Gåta, och blev helt fascinerad vid detta möte. I tonåren höll jag ett föredrag om honom på någon bildlektion, och i min första lägenhet ramade jag in planscher av olika verk. ANYHOW.

Intresset har svalnat lite i och med att andra saker gjort intåg i mitt liv, men nu vaknade det igen. Han var ju så otroligt fascinerande, helt klart underskattad inom konstvärlden tycker jag (som bara är en novis inom konstvärlden, men ändå).

Monsieur och jag var på Dalí-museet i Paris första gången vi var där, och vi hade tänkt besöka museet i Prag men hann inte eftersom vi åkte hem i förtid. Inte nog med att hans motiv är så säregna, hans teknik är också fascinerande. När jag står nära och betraktar hans orginalverk så slås jag av vilka klara färger han använder sig av. Det ser så enkelt och självklart ut, jag gillar det. Nu måste jag läsa hans självbiografi känner jag. Har mer fokuserat på själva verken förut, inte så mycket på karaktären Dalí, vilket ju kan tyckas rätt märkligt eftersom karaktären Dalí är en stor del av själva konstupplevelsen. Jag visste till exempel inte att Salvador Dalís far hette Salvador Dalí, och att hans föräldrar fick en son de gav namnet Salvador Dalí, men som dog vid 2 års ålder. Deras näste son fick samma namn. Jag tänker mig att det här att Dalí hela tiden verkade spela rollen som sig själv, att det här med att den excentriske mannen med den speciella mustaschen liksom är en karaktär som inte säger något om vem Dalí är bortom konstnären, har att göra med att han redan när han föddes inte riktigt fick tillgång till sig själv utan då bar sin fars och sin döde brors namn. Men vad vet jag, men jag känner att historien om den här mannen fascinerar mig riktigt mycket. Det blir ju inte desto mindre intressant av att han själv var väldigt intresserad av freudianska teorier. Jag drar paralleler kors och tvärs, och letar fram Fromms Zenbuddism och psykoanalys som jag kanske äntligen kan få läst. Ett par sidor kvar i pågående Osho-bok, så det passar ju med en ny redan ikväll.

...närmare bestämt just precis NU. Ska krypa till kojs, är trött efter morgonens träning och ska dessutom upp och tvätta kl 6 imorgon bitti. Då blir det förresten EFIT, som Annika uppmärksammade mig på.

Det här mailet kom till mig igår kväll:

Föreningen Bevara Ojnareskogen. plusgiro 22 89 61-9.
Medlemsavgiften är 50 kronor.

www.korpmor.se

Nu ber jag er att gå med i ovan nämnda förening. Skriv "medlem" samt namn, postadress, telefonnummer, epostadress. 60 medlemmar - det fixar vi va!?

Mer om föreningen kan ni läsa här.

Löjtnanten v/s Dell Re

Jämförelse av de caféer jag går förbi på min 300 m långa promenad från hemmet till t-banan.

Café Löjtnanten Löjtnantsgatan 8 Pris: liten kaffe + fralla, 30 kr Kaffe: gott, precis lagom starkt Fralla: supergott bröd, helt nygjord fralla med ost och persilja Personal: söta och snälla Öppettider: öppnar senast kl 08:00, ibland redan kl 07:30

Café Dell Re Stadions t-banestation, norra uppgången Pris: stor kaffe + fralla, 25 kr Kaffe: ganska okej Fralla: vanlig fralla med ost och paprika, känns inte nygjord Personal: söta och snälla Öppettider: öppnar kl 06:30

Löjtnanten är dyrare och man får en mindre mugg kaffe. Trots detta införskaffar jag helst min frukost på Löjtnanten eftersom kaffet är godare, och frallan fräschare. Dell Re är dock också helt okej, och ett bra alternativ om man går hemifrån innan Löjtnanten öppnat.

Jag har med andra ord min frukost säkrad!